Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Så går jag dit före åtta.
— Är du galen? Du har ju rymt från Jönköping
och naturligtvis står ditt signalement i tidningarna.
De skulle haffa dig med detsamma.
— Det vet jag väl, svarade Ville. Men jag skall
skaffa mig ett nytt signalement. Har ni någon spegel?
Jo, Kalle, som vaknat vid kraschen och rytandet,
förklarade att han hade en fickspegel och den kom
fram.
Nu upptog Ville ur sina rymliga fickor ett lösskägg
och en mörk peruk.
— Sådana här grejor, sade han, måste man ha, då
man befinner sig på rymmarestråt.
Med tillhjälp av dessa ingredienser och något
jämkande på kläderna samt anbringande av en svart
plåsterlapp över näsryggen stod han snart där i en helt
annan gestalt, närmast liknande en vandrande gesäll.
Banditerna betraktade honom stumma av häpnad.
Det var tur för Alf Grane att de aldrig hört talas om
att en Stockholmsdetektiv befann sig på orten, ty
annars skulle de kanske dragit misstankar över en
så häpnadsväckande förklädnadskonst. Men det visste
de icke. Visserligen hade David Labansson en viss
aning därom i anledning av mötet på Hasselbacken,
men han hade, egendomligt nog, förgätit att i detta
hänseende varna sina hantlangare. Därför hade de
inte en tanke på, att Ville kunde vara någon annan
än han utgav sig för. Icke ens den knipsluge Kniven
hyste ens den avlägsnaste misstanke emot den nye
kamraten. De inskränkte sig därför till att beundra
hans skicklighet. Slutligen utbrast Kalle Tång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
