Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vid Röda sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade jag besökt dig i ditt hem sedan, så skulle
bandhundarna gläfst ännu ilsknare — ja, vem vet om ej
beställsamma tungor rent av skulle utspritt, att jag
begått mordet i samförstånd med dig.
— Och detta lumpna skvaller brydde du dig om?
— Ja, men mera för din skull än för min. Min fagra
ros fick inte smutskastas för min skull.
— Kanske du av sådant skäl rent av uppgivit även
för framtiden det hjärta och hand jag lovat dig?
— Nej, älskling, ty jag hoppas att bli rentvådd
genom den verklige mördarens upptäckande.
— Har då detta skett nu, eftersom du vågade
uppsöka mig här?
— Nej, men jag har hopp om att det skall ske inom
kort. Jag har träffat herr Alf Grane, och han var då
på spår efter de banditer, som en tid uppehållit sig i
Storskogen. Och min vän Bastman har sagt mig, att
man upptäckt platsen, där din morbror mördades och
vagnen, vari hans lik bortforslades.
Hon ryste och där kom tårar i de vackra ögonen.
Framför Röda stens mot sjön vettande sida stod en
bänk av grova plankor. På den satte de sig, tätt
slutna emot varandra.
— Var råkade du herr Alf Grane, frågade hon.
— I Storskogen. Du kan tro att det var ett
underligt sammanträffande. Han var förklädd till
landstrykare och jag hotade honom med min bössa i tanke
att det var en av banditerna. Då presenterade han
sig själv och jag hade ett kort samtal med honom.
Nu berättade herr Mörcke alla detaljerna av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
