Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Graven i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— var finns gubben Appelblom? Inför den frågan
står mitt förstånd stilla.
— Jag är, svarade Alf Grane, förvissad om, att vi
innan denna dags sol går ned kunna svara på den frågan.
Men låtom oss nu slutföra, vad vi för tillfället hava
för händer. Ännu återstår en närmare undersökning
av tjuvarnas så kallade slott.
Länsmannen svarade ej på sin väns oväntade löfte,
men man såg på hans min vad han skulle ha sagt, om
han talat, nämligen ungefär så här: »Jag undrar om
du icke där lovat mer än du kan hålla». Och vad
skogsförvaltaren angår, så uttryckte hans ansikte en
stum förvåning.
Emellertid hade ingen av dem något att anmärka
emot hans förslag, och så begåvo de sig till Vargaklevet.
Då Alf Grane visade dem springan i berget bakom
det täta snåret, blev skogsförvaltaren högst förvånad.
— Under de fem år, sade han, som jag haft Riddershus’
skogar om hand, har jag ofta passerat genom
Vargaklevet, som jag alltid betraktat som en här i
landet sällsynt naturmärkvärdighet, vilken säkert
skulle draga turister till sig, om den ej låge så
avsides, men aldrig har jag haft någon aning om, att
bakom detta snår dolde sig en öppning i bergväggen.
Med Alf Grane i spetsen begåvo de sig nu upp i den
smala gången och inträdde i klyftan. Länsmannen
och skogsförvaltaren blevo lika förvånade över detta
för världen dolda gömställe, liksom av naturen danat
till uppehållsort för sådana, som ville leva obemärkta.
— Jag har aldrig under hela min polisbana, sade
länsmannen, sett en så säker och bra tjuvhåla. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
