Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Graven i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnel hoppade till, som träffad av ett skott.
— Herre Jesses, länsmannen, skrek hon och tycktes
nära att digna till marken. Men det var endast
ett ögonblick. Därefter tog hon ett språng i riktning
emot ingången, tydligen i avsikt att smita undan så
fort benen kunde bära henne. Men länsmannen var
henne för snabb och ställde sig framför ingången. Nu
var »Kloka-Gunnel» fångad. Och när så därtill de
två andra herrarne trädde fram, tog hon till
bönboken och tårarne, dyrt försäkrande att det var endast
av en händelse hon kommit i beröring med Kniven
och Kalle Tång. Och i natt, försäkrade hon, hade
hon i drömmen fått den uppenbarelsen, att hon i dag
skulle gå till klyftan och söka förmå de båda tjuvarne
att bättra deras syndiga leverne och återlämna vad
de stulit.
— Jaså, säger du det, Kloka-Gunnel! Men
inledningen lät just inte som en botpredikan. Snarare
föreföll det mig som om du velat vara med om att dela
rovet, hånade länsmannen.
— Ack, nådiga herrar, man måste ju tjuta med
ulvarna, om man vill inverka på deras hjärtan, suckade
Gunnel och himlade med de svarta ögonen.
Men all hennes »klokskap» hjälpte inte Gunnel.
Länsmannen hade icke medfört några handklovar, ty
han hade inte i dag väntat någon ytterligare fångst,
men ett hampstreck hittades i tjuvarnes spiskammare
och därmed bands Gunnels händer på ryggen. I samma
förvaringsrum fanns även en tomsäck, vari de
under Knivens bädd hittade sakerna nedlades. Då de
voro färdiga för hemfärd sade länsmannen till Gunnel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
