Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gränsvärdshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 13
— Vad i herrans namn betyder detta? Här kan
man ju, innan man vet ordet av, bli mördad.
~ Å nej, så farligt är det nog inte.
— Är ni då både blind och döv? Ser ni inte, att
den där kulan rispade min kind så att den blöder?
– Nå ja, sådant kan nog hända, om man råkar
sitta i vägen.
— Sitta i vägen? Vad menar ni med det? Det här
är väl ingen skjutbana heller.
— Kan nog bero på hur man tar det, både här och
i Mexiko. Men vanligen är det nog så, att inte en kula
på tio träffar, det är då åtminstone min erfarenhet.
Värdshusvärden sade detta på ett sätt, som vore
hans mening den naturligaste sak i väi-lden, och
belönades med ett gillande skratt av pokerspelarna, som
knappt gjort uppehåll i spelet, medan kulan kom
susande och skottet smällde bakom den alldeles
uppsvedda pappersrutan, invid vilken den skjutande måste
ha hållit sitt vapen.
Mitt under detta skratt kom don José Morelos åter
in. Han såg sig omkring åt alla håll med en snabb och
lurande blick och skulle just gå fram till värden, då
den unge mannen, som så när — utom doktorn ~
blivit träffad, fick honom med ett fast grepp om nacken,
så att karlen sjönk ned mot det smutsiga lergolvet.
Med en röst som på intet sätt lät upprörd, sade
han, i det karlen med en ny spark förpassades under
bordet:
— Skall du träffa mig, din ynkrygg, skall du inte
skjuta till måls genom papper.
— Skjuta? Vem har skjutit, inte jag...
— Nej, naturligtvis!
— Jag tar alla senores här till vittne på, att denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
