Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 25
öppna dörren, ökat genom det mycket bristfälliga
fönstret.
~ Allt klart! hördes en viskande röst på engelska.
Det kunde således inte vara några mexikanare, som
nu sökte honom... Men man befann sig ju också ännu
i Texas, vilket Winter så när glömt för all spanska
denna dag. Del: mexikanska huvudspråket talas även
ganska mycket hår på gränskanten.
Winter visste inte, om han skulle betrakta detta som
en fördel. De vilda texaspojkarna voro nog inte en bit
bättre än deras mexikanska stallbröder, kanske snarare
större och starkare. Om de voro sådana som den där
skälmen don José, skulle han kunnat klara av ett
dussin, såvida de ej lagt sig i försåt med sina knivar
och skjutvapen.
Men åter hördes den viskande rösten:
— Jim, all right!... Vi ha honom här i sängen,
såsom jag trodde.
Och en annan djupare röst svarade:
Nå, stöt till då som med den förre.
Men det är lögn, att jag kan lista ut åt vilket
håll han har huvudet... och bröstet.
Knappt var detta sagt, innan ett skarpt ljussken
blixtrade till, om också endast för ett par sekunder.
Men detta hade visat Winter, vilka han nu hade
att göra med. Allt nog, det var de båda pokerspelarna
nere i gränskrogen, som nu voro ute i helt andra
ärenden, just sådana, som man blott vid deras åsyn
kunde misstänka dem att syssla med. Allt nog, två av
>vilda västerns» mest hänsynslösa galgkandidater,
alltid beredda att med vad medel som helst roffa åt sig
det, som inte kunde vinnas på annat sätt än med våld.
Det var en elektrisk ficklampa de hade lyst sig med.
Och Winter hade inte varit sen att begagna sig av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
