Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Den sista tändstickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 AXEL KERFVE
man, det är ju där som han skulle skaffa förare och
köpa mulåsnor. Jag vill ju ingenting hellre än komma
dit. I alla fall måste det vara bättre och lugnare där
än här... O, var snäll och sök reda på Sam, så att vi
få giva oss i väg genast!
— Det skall jag visst göra, det, sade läkaren. —
Er bror kan ju inte vara långt borta, då det ju inte
är många minuter sedan vi hörde honom. Men hur var
det?... Han bad ju oss vänta?
— Varje minuts dröjsmål ökar endast min oro ...
Så jag måste verkligen be er skynda...
D:r Wood stod redan i begrepp att öppna dörren
för att efterkomma den oroliga kvinnans önskan, när
han ryckte till vid att ännu en gång höra det där
ohygghga tjutet.
Nu hördes det så nära som om man hade
upphävt det nere på gårdsplanen. Det riktigt skar genom
märg och ben. — Fru Eva hade aldrig hört något
hemskare och började skälva i alla lemmar, i det
hon sade:
— Tror doktorn verkligen, att det inte år
apa-cherna?
— Innan de giva sig tillkänna på något annat sätt
än med tjut, vet jag verkHgen inte, vad jag skall svara
på den frågan.
— Men präriehundarna är det nog inte, sade fru
Eva, ty annars skulle tjuten nog inte komma så
enstaka. För övrigt får det vara vad som helst, bara vi
så fort som möjligt komma härifrån.
— Nå, som ni vill! Men lämna inte rummet
förrän vi kunna giva oss i väg tillsammans. Jag skall
snart vara här igen med er bror.
Sägande detta försvann den unge läkai’en för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
