Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Stridsropet - VIII. Domaredansen och de onda andarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 77
Han hade lätt att efterhärma alla möjliga slags
ljud. Och innan han själv visste om han även nu
skulle lyckas, trängde från hans lungor och strupe
präriehundens vilda tjut.
Han måste ha lyckats alldeles utmärkt.
Det blev ett vådligt rabalder där bakom palissaden
och samma tjut svarade.
Sam tjöt igen från två olika punkter och kröp sedan
som en orm utefter marken till den väl skyddade
snårmark, där han hoppades att Långe Bob ännu väntade.
Föga anade han signalens vidare effekt. Utan att
veta det, hade han höjt apachernas mest eldande
stridsrop och över förväntan lyckats.
VHL
DOMAREDANSEN OCH DE ONDA ANDARNA.
Ja, det av Sam kanske väl dristigt höjda
strids-tjutet blev ögonblickligen till ett väldigt rabalder bland
inte bara de inom haciendans område varande
apa-cherna utan även bland de där utanför samlade, vilka
representerade en ganska betydande styrka.
Innan Sam visste ordet av, riktigt vimlade det av
rödskinn kring honom där i mörkret. Och skogens
tystnad, nyss så beklämmande i det intensiva mörkret,
fylldes med underliga läten och med ett mystiskt pras-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
