- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
80

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Domaredansen och de onda andarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 AXEL KERFVE

Situationen var i sanning högst fatal... En enda
ljusning var, att vildarna inte fått tag i honom och
att det sålunda ånnu stod honom till buds att
åtminstone försöka rädda de andra, systern och d:r Wood,
om än utsikterna därtill kunde tyckas ha blivit
skä-ligen hopplösa.

Under alla omständigheter måste han bort från den
plats, där han nu befann sig, om möjligt, trots allt,
söka få reda på Långe Bob med hästarna för att med
denne och sedan Bill Brown söka komma till någon
vaktstation med militär, för att av denna söka den nu
ytterst erforderliga hjälpen. Ja, komma till El Paso
eller till Ysleta, vilken av dessa orter, som vore
närmast.

Nu var allt åter så tyst, där han genomsur stod
och lyssnade efter några vägledande ljud. Endast
sorlet av — som han trodde — Rio del Norte, ur vars
ström han klarat sig, hördes där nere, men inte ett
ljud av några indianer. Tillsvidare tycktes verkligen
den faran vara avlägsnad, men ock lika avlägsna hans
utsikter att kunna hjälpa de andra som rödskinnen
fått tag i.

I det han emellertid tänkte mindre på sig själv,
förargade det honom att han genom sina kråkfötter på
haciendans stalldörr kanske ingivit den stackars Wood
en alldeles falsk förhoppning om undsättning. Det var
denna tanke, som sporrade honom till det yttersta
att hålla ord.

Länge kunde det väl inte heller dröja, innan den
nya dagen skulle inbryta. Och då fick han ju på samma
gång en ledning med hänsyn till, åt vilket håll
strömmen fört honom eller rättare, hur långt, när han då
kunde något så när bedöma strömmens hastighet och
han visste att han legat i denna en god timme minst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free