Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Domaredansen och de onda andarna - IX. I skallerormarnas håla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 95
anden ordentligt. Annars skulle han väl nu känt sig
lättare till sinnes, då det äntligen, som sagt, bar i väg,
helt visst till nya, kanske ännu mer spännande äventyr.
Själv kände han sig alldeles vilse. Ja, det var som
om han tappat alla spår. Kanske var detta de onda
andarnas verk.
Skulle schamanens signerier göra nytta?
IX.
I SKALLERORMARNAS HÅLA.
Tarahumaren, Sams förare, hette Garichico och var
som alla sina stamfränder av medelstorlek och med
ljus chokoladbrun hy. — Hans sträva svarta hår hängde
som en man kring huvudet under ett brokigt band, och
de magra, men som det visade sig nog så seniga
lemmarna slängde han med som om han inte kunde rätt
hålla dem samman. Annars var hans gång mycket rask
och spänstig, så att Sam hade svårt att följa med.
Gärna hade Sam sett att man kunnat färdas ridande.
Men dels hade han inte med sig så mycket pengar, som
man ville ha för de nog så dåliga hästarna, dels var
det så, att dylika köp, liksom nästan allt köpslående
med tarahumarer, tar så lång tid. Alla familjens
medlemmar skola därvid säga sin mening, till och med
barnen. Och om endast ett barn kommer med
avstyrkande, blir det helt enkelt ingen affär av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
