- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
97

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I skallerormarnas håla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 97

säck hämtat in vatten, satte han sig att knappra på en
bit torr tortilla och tog därtill litet tesvino, majsöl,
som han hade med sig i ett större lerkrus, hängande
i en rem över ena axeln.

Han hade slagit sig ned med uppdragna knän på
indianvis och satt nu och gonade sig framför elden,
medan han åt sin enkla måltid utan att yttra ett ord,
sedan han även bjudit Sam, vilken av trötthet ej ville
ha något annat än litet vatten.

För Sam var det ganska svårt med den myckna
röken som samlades där inne och som kom det att
svida starkt i hans trötta ögon, varför han avstyrde
att indianen lade på flera bångar, så mycket mer som
det knappt kunde behövas för köldens skull. — De
snart upphettade bergväggarna skulle nog hålla sig
varma hela natten. Och dessutom komme det ju att
länge glöda i kolen, sedan elden brunnit ned.

Nu skulle man i stället passa på att få sova litet,
så att man kunde vara uppe med solen.

Mer var inte att säga, fast Sam nog skulle velat
fråga om ett och annat rörande apacherna och deras
tillhåll, vilket Carichico säkert hade reda på. Men han
kände sig nu alldeles för trött, och överväldigades
också av sömnen, innan han visste ordet av och medan
indianen ännu satt där och mumsade. Inom få
ögonblick hade han somnat som en livlös, och var nu
fullständigt beroende av sin indianske vägvisares
godtycke.

Carichico satt fortfarande kvar vid elden och
tuggade på sin sega tortilla. Då och då tog han sig en
klunk ur tesvinokruset, en dryck som är dessa
indianers livselixir, men njuten i större mängd kan bli ett
ganska starkt berusningsmedel. Hans ögon blevo efter

S. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free