Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I skallerormarnas håla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 AXEL KERFVE
saken var, att raskt få indianen väckt, så att lian kunde
komma undan och detta medan det ännu lyste från
härden.
Då kom Sam på en ny idé, som han också genast
satte i verket.
Han reste sig så att han kom på benen och
skyndade sig med ett par steg fram till Carichico, som
alltjämt sov, och grep denne om smalbenen utan att säga
ett ord.
Nästa sekund och innan indianen fullt vaknat, trots
den nog så omilda behandlingen, hade Sam, dragande
honom på ryggen utefter den hårda stengrunden, fått
ut honom genom den trånga och av ris stängda
öppningen till klyftan.
Men när den sålunda utsläpade då slog huvudet
mot en sten, blev han både fullvaken och ursinnig
samt rusade upp och måttade på måfå ett slag mot
angriparen eller rättare den som stört honom i hans
sköna sömn samt skulle kanske även ha träffat Sam,
om det dels inte nu varit så mörkt, dels Sam stått kvar,
vilket han aktade sig för att göra.
I det han skickligt kastade sig undan, ropade han
ett ord som genast kom indianen att begripa och
detta ord var:
— C a se ab el!
— Cascabel, eftersade indianen med en röst, som
skalv av ängslan. O, senor, var, var?
— I grottan, sade Sam. En väldig viper, en svär
culebra de cascabel, nyss alldeles vid ditt huvud.
— Hur skall jag kunna tacka dig, senor? ... Min
död så säker som att jag ännu lever... Kom, låtom
oss se!... Var har du honom?
– Som jag sade dig där inne i klyftan.
— Och med vad dödade du honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
