Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I skallerormarnas håla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 AXEL KERFVE
vis antingen bli dödade eller ock söka sig ut en annan
väg, om det fanns någon.
Detta förslag tilltalade Carichico, då han snart
insåg, att han inte på annat sätt kunde just nu komma
någon av dessa sina dödsfiender till livs. Och han
började genast samla ris och bångar, vilka snart blossade
upp i lågor, som fullständigt stängde all möjligihet för
ormen eller ormarna att komma ut.
Som det ännu var en god del kvar av natten,
kamperade man vid denna lägereld, som gav omgivningen
en särdeles trolsk belysning, under det att indianen
Carichico för sin unge, vite räddare berättade ett och
annat om det ofta nog så hårda livet i dessa trakter
och om de ofta svåra strider som även tarahumarerna
haft och säkert även skulle få att kämpa mot
landsplågan apacherna.
Det hela var verkligen vildromantiskt nog. Men
bäst av allt att Sam i denne halvvilde såg sig ha fått
en hängiven och tacksam vän, som säkert i sin tur
skulle komma att lämna honom all den hjälp han
kunde.
Ty lika otillgängliga som dessa och andra indianer
äro mot dem, som de inte känna eller tro sig hava
något att frukta av, lika uppoffrande och hängivna
äro de mot den främling, vsom på ett eller annat sätt
förstått att vinna deras hjärta.
Detta skulle Sam snart få röna ... Och detta hade
han närmast skallerormarnas håla att tacka för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
