- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
128

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Ur det brinnande bålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128 AXEL KERFVE

det där nödropet på det hela taget inte alls anginge
honom.

Men då det nu kom ett nytt rop, fortsatte han,
vänd till en av dem, som samlade bångar till bålet
under trädet:

— Tocky, se efter vad det är och att de lugna
sig, så ska de få se något fint, en autodafé i gammal
spansk stil, och finare ändå. Inte behöver man vråla
så där för att man fått sig en liten skråma. Sådana
har jag fått i mängd i min tid.

Denna episod gjorde emellertid, att Sam hann att
samla sina tankar och att han vann en liten frist. Och
han var inte sen att begagna sig av denna.

Detta exemplar av taxodium, som han klättrat upp
i, var visserligen inte så väldigt som det berömda vid
Oaxaca, under vars grenar Gortez’ hela här en gång
kunnat slå läger, och vars ålder uppskattats till över
sextusen år! — Men det var 1 alla fall ett väldigt
exemplar och hade mycket långt utskjutande grenar.

Männen, som skulle bevaka att han inte skulle
komma ned, voro väl få, och dessutom nu upptagna
med att samla bränsle. Därtill var det i det allra
närmaste mörkt, varför Sam beslöt att ändå, trots allt,
söka komma undan.

Han gled fördenskull ut så långt han kunde på
en av de grövsta grenarna. Och där angjorde han sin
lasso så att han bekvämt skulle kunna klättra ned på
denna när tillfälle yppade sig.

Sedan kunde de få roa sig med bålet bäst de ville.

Plötsligt hörde han ett väsande och sprakande ljud
där nere.

Man hade redan tänt på... Lågorna, ännu rätt
små, ökade i storlek med varje sekund, och en
plågsam tjock rök började stiga upp och retade till hosta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free