- Project Runeberg -  Silverormen : den siste apachehövdingen /
145

(1929) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. De spökande händerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SILVERORMEN 145

master Sam ur apachernas våld, detta skulle också
bliva gjort.

Svårast var det att för den hygglige d:r Winter
behöva berätta, hur illa det måste hava gått för master
Sam. Både hustrun, svågern och vännen, d:r Wood,
voro nu kanske för alltid förlorade. Och själv hade
han ju endast med yttersta nöd kommit undan.

Men när han riktade en blick på den vid hans
fötter, kastade ladronens mera ett bylte liknande gestalt
och det egentliga upphovet till alla dessa hans och den
lilla expeditionens motgångar, då var det åndå med en
svag känsla av hopp, att just denne kanske ändå skulle
bli medlet att bringa allt åter till rätta, d. v. s. med
sitt eget usla liv bli nödd att rädda de andras.

Och så gick natten under pinsamt väntande på den
nya dagen.

Carichico, som alltjämt på bästa sått vårdade
doktorns av ladronen på Leon negro genomskjutna fot,
berättade en hel mängd drag ur apachernas liv. Och
han sade sig fullt och fast tro på, att detta deras anlopp
från det väl skyddade lägret högt uppe på en av
gränsens mest svårtillgängliga barrancas, måste vara
uteslutande därför, att Silverormen nu med all makt känt
tiden vara mogen att hämnas faderns. Den tjutande
vargen, död.

Därför skulle denna hämnd inte heller vara mer
än en halv sådan om han inte även finge krögaren och
ladronen Sebastino i sina händer. Fördenskull bleve
det säkert inte svårt att med honom kunna komma till
ett för båda parterna nöjaktigt byte.

Apacherna hatade visserligen alla blekansikten, men
på dessa trakter mest ladronerna, som ju också voro
deras värsta konkurrenter, då det gällde att roffa åt
sig byten.

S. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:46:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/silvorm/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free