Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Mäns löften äro lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERORMEN 155
Nu är det säkert intet, som kan rädda någon av de
vitas liv.
Det är i detta spännande ögonblick som det där
ute blir ett vilt skjutande. — Prärievargens tjut
blandas med cowboyars dånande rop — och i ett nu
störta både Långe Bob och Bill Brown in i hålan,
där striden fortsättes — under det att Sam först släpar
undan systern och sedan svågern, medan den nu
nästan vettskrämde Garichico för bort d:r iWood.
Allt längre in i hålan tränga de mot dess andra
utgång, medan Bob och Bill modigt hålla stånd mot de
sig allt fler utanför hålan hopande apacherna.
Striden är blodig och våldsam. — Nu är det
Silverormen själv, som leder sina män, tillkallad av det
rasande larmet och skummande av raseri, i tanke att
han av Sam blivit grundligt bedragen.
Men Sam som aldrig ett ögonblick haft något
dylikt i sinnet, har genast återvänt till de stridande,
sedan systern och svågern väl blivit utförda genom
grottans andra ingång. Och när han nu ser
Silverormen skymta förbi där ute för att ordna sitt folk
till ett nytt stormangrepp, då har han redan fattat sitt
beslut...
Han hejdar de energiskt skjutande cowboyarna samt
pekar på den i ett hörn ännu liggande ladronen
Seba-stino och ropar:
~ Kasta ut den där, så äro vi dem kvitt!
Undrande lyder man denna befallning. Den
förrädiske posaderon från Leon negro slungas ut som en
trasa till de tjutande vildarna, i samma stund sker det
stora undret...
Tjutet upphör. Det blir en nästan högtidlig
tystnad.
I denna ser man den siste apachehövdingen. Silver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
