Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik hade vistats ett par år i den grekiska
kejsarstaden.
Sällan gick en vecka, utan att han suttit en
kväll förtöjd i Ekö slotts bekvämaste länstol med
fru Elfrida å ena sidan och riddar Bengt å andra.
Riddaren var fåordig men drack som oftast patern
till, och blicken, som ledsagade skålen, talade om
vördnad, vänskap och trevnad. Fru Elfrida var
den frågande, munken den svarande och berättande.
Och vad han hade att förtälja! Han hade
ju sett den värld, som är, och kände ur böcker
den värld, som var. Han nyttjade därvid icke
överflödiga ord. Men vad de målade, de ord han
sade! Fru Elfrida tillsåg, att Erland vid sådana
tillfällen var närvarande. Och gossen var det
gärna. Han lyssnade uppmärksamt. Sådant skall
jag uppleva, sådant och mycket mer, tänkte han.
Det hände dock, att hans uppmärksamhet flög
bort. Var det en månskenskväll, kunde han
svårligen giva akt på paterns ord. Han såg inom sig
månen blodröd träda upp över skogen; han såg
månen flyta som en silverbåt i det svala blå; han
såg månen skåda in genom sovrummets fönster;
han såg honom fälla en glimmande silverskära
genom luftdjupet till den hedniske stamfadern;
han såg flickan Bil och gossen Hjuke bortförda i
månbåten och lyckliga i den; han såg månstrålar
skimra i fru Elfridas klädningsveck. Sådana bilder
jagade varandra då genom hans själ. Var Erland
på något sätt befryndad med månen?
Knappt var det honom lättare att följa paterns
ord, när insjöns vågor brusade kring ön och vinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
