Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Singoalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men flickan såg med stora, svarta, blixtrande
ögon på den blonde herresonen, hennes bruna
kinder voro färgade av hög rodnad, läpparne
darrade, och hon svängde den bloddrypande dolken,
så att de röda pärlbanden kring de nakna armarne
skramlade:
– Vill du kanske döda mig? sporde hon i
häftig ton, som hade främmande brytning.
Och hon höjde dolken till försvar mot den
andra hunden, som ville rusa på henne.
Erland manade Käck att lägga sig, och då
denne icke genast aktade sin herres röst, gav han
besten med bågen ett slag, så att han tjutande
drog sig tillbaka.
Gossens och flickans ögon möttes. Det var
å ömse sidor trotsiga blickar. Men huru det nu
var, drog sig flickans mun till ett leende.
– Jag är icke rädd för dig, sade hon och
kastade dolken, så att han vinande skar luften och
fastnade med udden i ett träd.
Erlands vrede övergick i undran och nyfikenhet.
– Du är en ovanlig flicka – men illa vore det,
om jag ej i manliga idrotter kunde tävla med en
kvinna.
Han drog sin jaktkniv ur slidan och kastade
honom mot samma träd. Kniven inträngde
bredvid dolken i trädet, men så djupt, att halva bladet
doldes i bast och bark.
Han gick till trädet och lösryckte bägge vapnen,
sköljde dolken i bäcken och återlämnade den
till ägarinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
