Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skymningen vid skogsbäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plägade hämta vatten och bada sina barn långt
borta, där bäcken flöt närmare svedjelandet.
Men mer och mer förändrades Singoallas väsen
under dessa dagar. Hon bävade, då hon skulle
smyga till mötet, men kunde likväl icke avhålla
sig därifrån, ty det sved i hennes hjärta, då hon
ej såg riddarens stolte son; om natten drömde hon
om honom, om dagen tänkte hon på honom, och
rätt lycklig var hon icke, utan då hon kände den
smärte gossens arm kring sin midja. Och likväl
var hon skygg, hon visste ej varför; likväl höjde
hennes själ tysta ångestrop, då han nalkades henne.
Tala kunde hon knappt, då de sutto bredvid varandra,
ty oro och längtan pressade skiftesvis suckar
ur hennes barm; hon kunde ej mer skåda i Erlands
ögon, ty det var, som om de brände hennes; hon
sänkte sin blick, slöjad av långa ögonfransar, till
bäckens sorlande vatten, eller höjde hon dem till
de tyst skridande stjärnorna, medan Erland såg
och såg på henne. Och ändå kände hon hans
blick, utan att kunna möta den, som en ljuv plåga
in i djupet av sin själ.
Då sade Erland en kväll, när de sutto med
kinderna tryckta mot varandra, så att hans ljusbruna
lockar blandade sig med hennes mörkare:
– Sjung, Singoalla! Sjung en av ditt folks
sånger!
Men Singoalla svarade knappt hörbart:
– Jag kan ej sjunga mer.
– Och dock hörde jag dig sjunga den första
gången vi sågo varandra, då Grip ville bita dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
