Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I skymningen vid skogsbäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandras blod, skola känna livets sorg och glädje,
hälsa och olust på samma tid och på samma sätt;
att de kunna tala till varandra med tankarne, fastän
de äro på långt avstånd, och att deras hjärtan
aldrig skiljas. Tror du det?
– Jag vet icke, men jag har hört, att vänner,
som ville stifta ett evigt förbund, blandade blod
med varandra. Singoalla, fortfor Erland, jag vill
dricka av ditt blod; vill du dricka av mitt?
– Ja, hellre än av öknens källa, svarade
Singoalla.
Erland blottade sin vänstra arm, ty den vänstra
armen är närmast hjärtat; men då han upptog sin
jaktkniv för att tillfoga sig ett sår, bad Singoalla,
att hon skulle få göra det. Därtill samtyckte Erland.
Flickan drog sin dolk, stack hans fina udd
i sin älsklings arm och uppfångade med sina läppar
den lilla pärla av ungdomsblod, som framsipprade.
Därefter blottade hon sin vänstra arm. Med
dolkens udd framlockade hon en droppe av sina
ådrors saft, som av Erland bortkysstes begärligt;
ja, han höljde armen med kyss på kyss och lade
den kring sin hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
