Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvekampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gripa om Erlands lyfta hand, och den smidiga
kroppen böjde sig för att med ett oväntat sidosprång
undvika hugget, om handen ej kunde avvärja
det.
– Assim är utan vapen, nåd åt Assim, ropade
Singoalla och förde händerna vilt genom sitt hår.
– Är du vapenlös? sporde Erland och sänkte
sin hand.
– Ja, svarade Assim, men jag är en man.
Erland kastade jaktkniven i gräset för att efter
nordisk sed utan vapen kämpa mot vapenlös.
Erland, den blonde göten, var sjutton år,
skägglös och långt ifrån fullvuxen; Assim, den
mörke ättlingen av folket från Ganges, hade
vandrat i tjugusex somrar, oräknat de två, hans
moder burit honom på sin rygg.
De gå emot varandra, de lyfta armarne, de
trycka bröst mot bröst; deras ådror svälla, deras
senor sträckas, deras muskler spännas från hjässan
till fotabjället.
Men nu är segern avgjord. Den blonde göten
har kastat den mörke främlingen till marken; hans
knä trycker hårt mot den fallnes bröst, och handen
griper kring hans strupe.
Då ilar flickan till kämparne att beveka segraren,
bedja för den övervunne. Erland lyssnar,
släpper sitt tag och reser sig.
Assim stiger upp, men hans blick är häftad
vid jorden. Han tager sin kappa, sveper sig i
henne och smyger bort.
– Ve mig! ropar Singoalla. Han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
