Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giftdrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Giftdrycken.
Då Assim sade, att Erland var död, talade
icke sanningen ur hans mun utan svartsjukan och
hågen att rädda Singoalla.
Men Erland var nära döden; det fordrades
den sista ansträngningen av hans kraftiga natur
och pater Henriks läkekonst för att segra över
giftdrycken. Patern upptäckte sjukdomens orsak;
brytningen inställde sig snart nog, och Erlands
liv var från det ögonblicket utom fara; men
efterverkningarna fortforo länge och voro av förfärlig
art, ty hans själsförmögenheter, i synnerhet
hågkomsten av det förflutna, voro nästan släckta.
Knappt nog igenkände han sin fader och moder.
Patern satt under sjukdomens långa dagar vid hans
säng och förströdde honom med sagor. Han lyssnade
och uppfattade med möda sammanhanget i de enkla
historierna. De sagor, patern berättade, valde
han med särskild avsikt: de rörde sig uteslutande
kring unga riddare, som förhäxats av bergsrån och
trollkvinnor, och som ur horn, bräddade med gift,
insupit kärlek och glömska av det förflutna. I
Erlands själ togo småningom dessa bergsrån och
trollkvinnor skepnaden av en ung skön flicka, mot
vars bild han i början log, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
