Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giftdrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorlade ock som vanligt, och samma blommor
växte där som förr. Erland satte sig vid bäckens
rand; en svag hågkomst av något ljuvligt förflutet
spelade genom hans minnes töcken och uppfyllde
hans bröst med milt vemod. Han blickade upp,
såg Helena vid sin sida och förde hennes hand
till sina läppar.
Men riddar Bengt hade nu beslutit, att Erland,
när han var någorlunda återställd, skulle
lämna fädernehemmet för att i livets flod återhämta
mod och levnadslust och i krigets skola
utbilda sig till man och riddare.
Ingen önskade detta hellre än Erland själv.
Han ville, såsom forntidens krigare, genom mandom
förvärva namn och ära. Ynglingaårens lust
för äventyr vaknade. Sommaren tillbragtes med
tillredelser för resan. Tjugu man av riddarens
underhavande utrustades för att följa Erland. Han
valde dem själv bland bygdens raskaste svenner,
och dagligen övade han dem i vapen på slottets
borggård.
Hösten nalkades, och nu tog Erland farväl
och drog, rikt försedd med vapen, hästar och
penningar, bort med sin lilla skara. Vägen togs
till Kalmar, varifrån en skuta skulle föra
äventyrarne till Tyskland, där Erland ville tillbjuda
kejsaren sin tjänst.
Men innan Erland lämnade Ekö slott, hade
han och Helena Ulvsax svurit varandra trohet.
Då havets böljor dansade kring Erlands skuta
och buro honom allt längre från fosterlandets
strand, hände stundom, att besynnerliga tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
