Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorgbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han fortfor viskande: – Om jag ej hört denne
gosse uttala Guds och Kristi namn, skulle jag tro
honom vara en ond ande, ett hemskt spökelse,
ett bländverk från avgrunden. Se hans ögon
Äro de ett barns ögon? Talar ej olyckan ur deras
mörka djup? Jag säger er, fromme fader, bestänk
detta barn i morgon rikligen med vigvatten!
– För mig är hans ansikte intagande, och ej
heller ser jag något ont i hans ögon, svarade
priorn.
– Jag tänker på pestgossen, mumlade riddaren.
Måtte den här icke föra olyckan i mitt hus!
– Vilken tanke!
Riddaren bläddrade mekaniskt i handskriften,
som låg framför honom, sänkte huvudet i båda
sina händer men lyfte det igen och såg med en
blick av överraskning och nästan rädd
misstänksamhet mot dörren, ty han hörde något därifrån:
en halvt viskande, halvt sjungande barnröst,
ledsagad av toner med en skär, spröd, eterisk klang.
– Vad är detta? Är det han? Vågar han
sjunga i vår närvaro? Och då åskan går!
Miskunda dig, Gud! Vilken blixt!
Riddaren ville stiga upp. Hans ögon voro
hotfullt riktade på gossen; men patern lade
hejdande sin hand på hans arm. Även patern var
förvånad, när han hörde Sorgbarn sjunga och såg
honom knäböjd knäppa med fingrarne på
glasbitar, som han framtagit ur sina kläder och lagt
på golvet. Väl är det sant, att barn pläga hastigt
byta allvar i lek och lek i allvar, men att göra
det nu och under sådana förhållanden var dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
