Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddaren och pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvänt från fisket och satte sig till
middagsbordet, var Sorgbarn icke tillstädes. Hans plats
var annars bakom riddarens stol, ty han betjänte
sin herre även vid måltiderna.
– En påpasslig tjänare och en ivrig botgörare,
denne Sorgbarn! sade riddaren. Ve hans
arme faders själ, om ej andra överloppsgärningar
än denne sons kunna lösa henne ur skärselden!
Men riddaren hade knappt uttalat dessa ord,
förrän Sorgbarn inträdde.
– Kom hit, ropade riddaren, vars vrede var
väckt, det är svårt att säga av vilken orsak. Är
du min tjänare, så må du ock passa på din tjänst,
du lilla spökelse!
Och därmed slog riddaren Sorgbarn så häftigt
i ansiktet, att han föll till golvet.
Fru Helena gav sin hårde man en förebrående
blick för denna grymhet; men Sorgbarn steg upp,
avtorkade en fuktig glans ur ögonen och upptog
ur sin livrock ett skinande smycke, som han med
blossande kinder räckte riddaren.
Det var Mariabildens gyllene krona, för tio
år sedan rövad ur klostret av det främmande
folket. Riddaren igenkände henne och häpnade;
fru Helena fattade kronan och utbrast i ett
glädjerop. Den lille Erland, som satt bredvid sin fader,
sträckte armarne efter henne, ty hennes glans
fägnade hans ögon.
– Var har du funnit kronan? frågade riddaren.
– I skogen, svarade Sorgbarn.
– Har du funnit allt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
