Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddaren och pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorgbarn hällde litet aftonvin i pokalen och
räckte den med darrande hand, med sänkta ögon,
åt sin herre.
– Det smakade gott, sade riddaren och satte
bägaren på bordet.
Erland gick till vila. Sorgbarn lade sig på
sin matta. Då märkte han, att hans läger var
mjukare än vanligt, och fann ett täcke dolt under
mattan. Undrande på vem som gjort detta, ty
ingen annan än riddaren och han själv hade ju
varit i kammaren, släpade han undan täcket, ty
hans värv krävde det vanliga hårda lägret.
Det såg riddar Erland men sade intet.
En stund förflöt, och endast sanduret hördes
i tornkammaren. Då sade riddar Erland:
– Sorgbarn, jämka min huvudkudde.
Sorgbarn steg upp, uträttade befallningen och
återvände till sin matta.
– Nu vilar jag gott, sade riddaren.
En halv timme förflöt. Sorgbarn trodde nu,
att riddaren sov, och lät därför en suck frigöras
ur sitt hjärta, viss, att den icke skulle uppfångas
av sovande öron. Men han spratt till vid
riddarens röst, som en stund därefter frågade:
– Sorgbarn, sover du?
– Nej.
Det var åter tyst. En timme förflöt. Det
outtröttliga sanduret viskade, som alltid, om tröst
och död. Sorgbarn lyssnade till viskningen och
tyckte sig förstå henne. Då hördes åter riddarens
röst:
– Sorgbarn, sover du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
