Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grottan.
Icke litet fägnade det fru Helena att se det
hastiga skifte, som timat i riddar Erlands sinnelag
mot Sorgbarn. Tålamod och mildhet segra över
vrede, tänkte fru Helena; dessutom hade det väl
medverkat något till riddarens blidare uppförande,
att Sorgbarn funnit den gyllene kronan, och
uppenbarelsen således var sannfärdig. Så trodde
åtminstone fru Helena.
Ja, riddar Erland visade alltifrån elvte dagen
av den lille pilgrimens vistelse i slottet vänlighet
emot honom. Detta verkade även på Sorgbarn,
så att hans väsen var mer fritt och sig själv likt.
I riddarens närvaro spelade han på sina glasbitar
och sjöng, obekymrad om någon hörde honom
eller ej. Han kände nu ingen bitterhet eller vad
det kunde vara, som utpressat hans tysta tårar,
då riddaren smekte sin son. Han såg herr Erland
fritt i ögonen och smålog, när han framräckte
bägaren. Men skogen besökte han dagligen på de
timmar, när ej riddaren krävde hans
tjänst, och Käck följde honom nästan alltid.
På tolvte dagen hände, att pater Henrik gick
till slottet, dels för att se den lille pilgrimen, som
han höll kär och betraktade med större vördnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
