Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då döma honom, och varder domen döden, skall
du, Assim, döda honom ...
– Ha! tillade hon och reste sig stolt, den
ljuslockiga kvinnan, hans blåögda Helena, äger
honom om dagen; men min, min är han om natten,
ty han är slav av min Sorgbarns kraft. Farväl,
Sorgbarn! Jag väntar dig och honom i natt.
I natt står domen.
Kvällens timmar voro långa för Singoalla, där
hon vid stockelden i grottan väntade på domens
stund. Sorgbarn, mina ögons lust, din kraft skall
icke svika... så talade hon till sig själv. – Slipa...
så talade hon till Assim, som oförtrutet, med
vansinnigt lugn, brynte sitt svärd mot klipphällen.
Men Sorgbarn, huru långa voro ej timmarne
även för honom! Hur hemsk den stund, då
riddaren åter dukade under för hans kraft! Hur
ryslig hans nattliga vandring i skogen vid sin
faders sida!
– Sorgbarn, min son ...
Så ljöd det åter från riddarens mun. Men
nu ryste Sorgbarn vid dessa ord. De voro icke
hans faders, de voro en gäckande andes, som
talade med hans faders tunga.
– Sorgbarn! Du vet ej, hur jag älskar dig,
sade riddaren under den nattliga vandringen.
– Nej, släpp min hand! Du må icke röra
mig. Jag vill icke vara din son.
Natten är mörk, moln segla under
himmelen ... och du, Sorgbarn, talar ord, som isa
mitt blod. Ser du molnen på himmelen, min egen
Sorgbarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
