Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dag och natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvirrade, förliker jag mig väl med denna kvinna; men
du, Singoalla, är min enda verkliga kärlek, likasom
du är min första och rätta maka.
– Bedrag mig icke, sade Singoalla bedjande,
tala icke så, att jag än en gäng omfattar
förhoppningar, som sedan svikas och efterlämna vrede och
förtvivlan! Villades jag ej av dina ord, då
Sorgbarn första gången förde dig till mig? Jag trodde,
att du älskade mig alltid, och att det var din
sällhet att skåda mig. Då beslöt jag uppsöka dig.
Men du ryste vid min åsyn och vredgades och
ville döda mig. Erland, du hatar mig om dagen;
älska mig kan du endast om natten, då Sorgbarns
hemliga kraft slagit din vilja i bojor.
– Det ligger sanning i dina ord, men det är
icke hela sanningen, ty nu skådar jag klart, sade
riddaren. Jag är ej densamme om dagen och nu,
då jag är hos dig. Om dagen är jag olycklig och
vansinnig; ja, vansinnig. Du minnes väl Assim
och din fader? Det onda de gjort mig
överflyttade min förvirrade själ på dig. För min sjuka
tanke vart du en outplånlig skräckbild, och själva
ditt namn, det ljuva Singoalla, ljöd för mig med
hemsk klang. Då kom en flicka, som var min
barndomsvän och min vårdarinna, när jag låg sjuk.
Jag trodde mig älska henne; men den kvinna jag
älskade var alltid du, min maka; det var du, som
bar en mask, lik Helenas anlete. Ja, jag älskade
aldrig Helena, utan dig som Helena; det känner
jag nu. Singoalla, vill du icke döda mig för
rättvisans skull, för min brutna ed och de kval jag
förorsakat dig, så döda mig för min egen skull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
