Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erland Månesköld och brodern Johannes
vandrade hela natten i skogen. Då morgonsolen
gick upp över ett landskap, vars stillhet ingen
fågels sång, ingen skällas klang, ingen vallande
herdes lur upplivade, emedan svarta döden nyss
övergivit det och lämnat tystnaden kvar – då
stodo de båda männen på kullen vid skogsbäcken,
och brodern Johannes sade:
– Således, broder Erland, är det här i denna
kulle vi skola gräva vår eremitboning.
– Ja, sade Erland, här skola vi bo. Han
kastade en blick ned på gräsmattan vid foten av
kullen, där ännu invid bäckens rand dröjde några
av höstens sista blommor. Därifrån svävade hans
blick inåt skogen i den riktning, varifrån i forna
dagar hans själs älskade hade kommit honom till
mötes.
Gräva vi här på östra sidan? frågade Johannes.
Vi väckas då av morgonrodnaden och
kunna hälsa den uppgående solen med en morgonpsalm.
– Nej, broder, sade Erland, om du icke föredrager
den östra sidan, så låt oss välja denna åt
väster, åt bäcken till, där vi kunna bjuda aftonsolen,
bilden av vår egen sjunkande levnadssol,
farväl med hymnen om återuppståndelsens hopp.
– Väl, vi välja då den västra sidan ...
– Om du själv icke hellre önskar den
andra...
– Nej, nej, gode broder, sade Johannes och
betraktade med en mild blick den forne riddarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
