Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Singoalla dramatiserad (fragment)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och varje valv är spänt av himmelsk längtan.
Så vandrom vidare på dessa gator,
med safir lagda och med ädel jaspis!
Var slöto vi? Den helge Augustinus
må än en stund oss läska med sin nektar.
Erland. Här, gode pater, här. (Seende mot fönstret.)
Kolmörkt där ute,
och regnet öser ned i strida strömmar.
Patern. Välan ...
Erland. Timglasets sista sandkorn viskar ren,
att timmen lidit.
Patern. Ha, jag glömde tiden!
Så vänder jag mitt sandur än en gång
och lever så ännu en lycklig timme
med himlens helgon, glömsk av timligheten.
Erland. (Lyssnande.) Allt mäktigare ljuda vindens toner
ur skogens djup.
Patern. Du synes tankspridd, gosse.
Ack, jag förgäter dina sjutton år!
De älska solen mer än studielampan,
och det är rätt av dem: »allt har sin tid».
Nåväl, du ser, jag sluter redan porten
till Herrens stad[1] och fäller bommen ned,
ty skymningen är inne; han får sova
till nästa väkt –
(Hopknäpper pärmarne och sätter folianten på sin plats i hyllan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
