- Project Runeberg -  Singoalla /
185

(1915) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgivarens tillägg och anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däri begrava en levande människa, i tron att
därmed skydda sig mot pesten. Denna människa är
Singoalla, som Erland räddar, i det han jagar bort
hopen.

Därefter mötas åter Erland och Singoalla i
skogen vid Sorgbarns lik. Erland är slagen av
pesten, och Singoalla bringar honom vatten och
vårdar honom. Sedan hon biktat för Erland, att
Sorgbarn var hans och hennes barn, försonas de
inbördes och med Sorgbarns minne. Och under
det riddaren hör pesthymnens toner från klostret,
utandas han sin sista suck. Snart sluter även
Singoalla vid Sorgbarns och Erlands sida sina ögon i
dödens famn. »Det var tyst, ty den store
mandråparen hade fulländat sitt verk.»

Efter berättelsen följa dessa reflexioner:

»Sagan slutar, såsom när under ett strängaspel
strängarne plötsligt brista i ett disharmoniskt ackord, förrän
detta hunnit upplösas i försonande samljud. Ty harmoni
och försoning, var finnas de här nere? Hör, stormen börjar
åter brusa i skogen! Sjunger hans vilda röst om harmoni
och försoning? Orkanen ryter högt över jorden, men nere
i dess mull arbetar förgängelsen, alstringskraften och åter
förgängelsen. Blomman uppspirar, för att dess skönhet
skall maskstingas; barnasjälar uppstiga ur det obekanta
för att iklädas stoftskrud och orenas av synden. Trängtar
du efter evig skönhet, obefläckad oskuld, oförgänglig
lycka, sök den icke på jorden, men hoppas på evigheten!»


Från och med andra upplagan är, som man
finner, slutet väsentligen ett annat; slutackordet är
ej längre så disharmoniskt. –

Skillnaden mellan andra (1865) och tredje upplagan
(1876) är mest språklig; ord som pröva,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/singoall/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free