Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Erlands samling var den större, ty han
hade repat händer fulla och utan urval; men
Singoallas var den vackrare.
De satte sig på kullens sluttning, för
att ordna och med böjligt gräs
sammanbinda blommorna till kvastar. Detta gick
illa och långsamt för Erland, men
Singoalla hade en egen smak att hopsätta
blommorna, så att deras olika färger bröto sig
vackert. Den konsten hade ingen lärt
henne, men hon kunde den ändå. Då
blomsterkvastarne voro färdiga, bytte
Erland och Singoalla med hvarandra, och
flickan var icke missnöjd med Erlands,
fast den var ojämn, ruskig, illa
hopkommen. Slutligen sade Singoalla, att hon nu
måste återvända till lägret, ty annars skulle
hennes fader, Assim och kvinnorna undra,
hvar hon vore, och söka henne. Det ville
hon icke.
Då sade Erland:
»Du må gå, Singoalla, men jag vill,
att du hvarje dag skall komma hit, så att
jag får se dig.»
Singoalla eftertänkte en stund och sade:
»Ja, vi skola mötas hvarje dag; men
bäst är, att vi mötas här, då solen gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
