Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnarne. Ur kvinnornas hop hördes ett skri;
det var från Singoalla, då hon varsnade
hvad som skett. Hon ville hasta till
Erland, men Assims moder fattade med sina
skinntorra fingrar hennes lockar och hväste:
»det är du, som bragt skam och olycka
öfver oss. Ve dig, ve dig! Din blonde
älskare skall dö, han skall slitas i stycken,
han skall förtäras af gift . . . ja du!
giftdrycken, lagad af min hand, rasar i hans
inelfvor. Ser du, hans hufvud sjunker mot
bröstet, hans kinder gulna som det giftiga
smörblomstret . . . det verkar redan.»
Och medan hon talade så, fattade de
andra kvinnorna i Singoallas armar och
flikarne af hennes klädning och öfverhöljde
henne med skymford.
Det fanns äfven en annan varelse än
Singoalla, för hvilken åsynen af Erlands
misshandling skulle varit odräglig. Det var
Käck. Men man hade äfven tänkt på
honom. Medan Erland satt vid måltiden,
hade en af männen lockat Käck ur
vagnborgen ett stycke in i skogen och där
bundit honom vid ett träd.
Utifrån hördes rop och vapengny. En
fiendtlig skara steg upp för kullen. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
