Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Utlämnen icke vår gisslan! De skola sedan
angripa och nedgöra oss.»
»Lugnen er,» sade höfdingen på sitt
folks språk. Dessa nordiska människor
äro ett underligt folk. De hålla vanligen
hvad de lofva, till och med utan både ed
och handslag. Men i alla händelser äro vi
ju färdige till försvar . . . Ädle herre,» sade
höfdingen till riddar Bengt, »tro icke, att
vi med våld fört eder son med oss! Han
har själf infunnit sig i vårt läger, i akt och
mening att följa oss på vår vandring genom
världen, ty han har förälskat sig i min
dotter och vill icke skiljas från henne.»
»Du ljuger,» sade riddaren. »Men jag
byter icke ord med dig. Drag dina färde
och frukta himmelens straff!»
»Ja, drag dina färde, amalekit!» röt
pater Henrik.
Höfdingen bugade på sitt vanliga sätt
och förde händerna till pannan.
Emellertid löstes Erland från trädet
och framfördes af två män. Hans hy var
gulblek, hans gång vacklande och hjärnan
så förvirrad, att han icke visste hvar han
var eller hvad som händt. Han måste
lyftas öfver vagnarne, och när han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
