Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O, att du vore min son! Är du icke
min son?»
»Jag är din son,» svarade Sorgbarn,
häpen, rörd och förvirrad öfver dessa ljufva
ord.
»Hvem är din moder? Är det
Singoalla . . . Singoalla . . . Singoalla?»
Klangen i hans stämma vardt mildare
och mildare.
»Ja, min moder är Singoalla.»
»O Gud!» sade riddaren, och tårar
sipprade ur hans halfslutna ögon, »jag är så
lycklig. Älskade son, hvi igenkände jag dig
icke genast? Du har varit främling i din
faders hus, du har lidit mycket af hans
orättvisa vrede. Jag ser dock i din själ,
att du icke hatar mig; nej, du älskar mig
och är säll af mina ord. Kom, Sorgbarn,
jag vill gå till din moder.»
De fortsatte vandringen. Sorgbarn ryste
i natten . . . ryste af sällhet, ty så kan äfven
ske, då sällheten kommer, som en flod af
solljus inströmmar i ögon, som, förut blinda,
brådöppnats . . . ryste af en hemsk känsla,
ty riddaren var så blek, så förändrad, hans
röst så andelik. Det var som ett bländverk,
som om en främmande själ talat ur hans mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
