Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro icke hans faders, de voro en gäckande
andes, som talade med hans faders tunga.
»Sorgbarn! Du vet ej, hur jag älskar
dig,» sade riddaren under den nattliga
vandringen.
»Nej, släpp min hand! Du må icke
röra mig. Jag vill icke vara din son.»
»Natten är mörk, moln segla under
himmelen . . . och du, Sorgbarn, talar ord,
som isa mitt blod. Ser du molnen på
himmelen, min egen Sorgbarn?»
»Ja, det börjar regna. Skynda dig! Jag
skall föra dig till min arma olyckliga
moder.»
Regnet kom i strida strömmar. Det
rasslade i skogen; ingen stjärna lyste den
enslige stigen. Nattfåglarne skreko i
klyftorna. Och vid den lille gossens sida gick
en blek vålnad med halfslutna ögon.
De kommo till klippbrottet. Sorgbarn
stannade, och en ny rysning ilade genom
hans lemmar. Han tänkte på Assims svärd,
på domen, som väntade. Ja, han stannade
och önskade sig döden.
»Sorgbarn,» sade riddaren. »Gif mig
din hand. Du för ju mig till Singoalla.
Elake Sorgbarn, jag skall klaga för din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
