Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
I SISTA STUND
erik. Och far din?
stafva. Jag tror inte han blir ond öfver att
alltid få behålla mig här på varfvet. — Om du hade
sett honom, då han reste, och jag sade honom farväl!
Det var nästan för mycket! Jag kände det, som om
jag höll på att döda honom.
erik. Och din mor?
stafva. Å, mor känner mig! — I hennes sköte
har jag gråtit många tårar, då du förlofvade dig!
Det var hon, som hjälpte mig att komma bort. Det
var bara ett, som mor inte förstod.
erik. Och det var?
stafva. Att jag nu tog emot en friare.
erik. Ja, mor har alltid varit den klokaste.
stafva. Hon tyckte, jag skulle bli kvar här
hemma och vänta. »Jag kan ju inte gå och bjuda
ut min dotter,» sade hon, »men det är måhända i
alla fall inte, som du tror. De karlarna äro så
konstiga. Bäst som det är, bli de naturliga — och
då tala de.» — Kom, Erik I Nu måste vi skynda
oss bort till mor och säga henne, att det var som
hon tänkte.
erik ser på sin klocka. Ja, då få vi också ro af
alla krafter, annars hinna vi inte upp de gamla.
stafva. Du ska se, det kommer att gå så lätt
nu, när vi lämna hela packningen här hemma, och
du inte har annat att ta vara på än mig själf.
erik omfamnar henne och ser lycklig ned på henne.
Tänk! Inte annat än du själf! Han kysser henne
skrattande. Men se! Han ser ut genom fönstret titan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
