Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om uppkomsten af järnvägar. Af Byrådirektören K. G. A. Welin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marken lät han transporten ske medels lokomotiv. Dessa senare
konstruerade han med en dragförmåga af 64 ton vid en hastighet af 6,4 km
i timmen.
År 1823 kallades Stephenson till chefingenjör vid anläggningen af en
bana mellan Stockton och Darlington i Nordengland. Ursprungligen hade
man tänkt sig, att anläggningen af denna bana skulle verkställas på hittills
öfligt sätt, hvarvid dragkraften skulle vara »människor, hästar eller liknande».
Likasom vid andra järnvägsföretag under denna tid, då järnvägarna närmast
betraktades som ett slags landsvägar, förklarades det uttryckligen i
koncessionen för Stockton-Darlingtonbanan, att under vissa tider på dagen
skulle äfven andra än banans ägare hafva rätt att begagna sig af densamma
med »egna hästar, oxar och åkdon».
Ordförande i järnvägsbolagets styrelse var Edward Pearse, en efter
hvad det säges framsynt och reformvänlig man. Honom lyckades Stephenson
öfvertyga om ändamålsenligheten af ångdriftens uteslutande användande
å banan, och till slut vunnos äfven styrelsens öfriga ledamöter för en sådan
anordning. Till närmaste man under George Stephenson som ledande
ingenjör kallades dennes son Robert Stephenson, som under mycken
försakelse från faderns sida utbildats till maskiningenjör. Gemensamt arbetade
nu far och son på banbyggnaden, hvarvid de ägde kraftigt stöd af Pearse.
Den 27 september 1825 kunde banan öppnas. Denna dag blef en
sannskyldig triumfens dag för bärarna af det numera vida omkring kända
namnet Stephenson.
Massor af folk från omnejden hade kommit tillstädes, och under
mängdens jubel satte festtåget sig i gång med George Stephenson som
lokomotivförare. På en af tågets första vagnar svajade en flagga, hvarpå
järnbanestyrelsens valspråk: periculum privatum, utilitas publica stod att läsa.
Framför tåget red en man, som svängde en flagga för att därmed dels
hedra dels varna för det ankommande tåget, som på vägen till Darlington
medförde 450 och på återvägen 600 hänförda passagerare. Bilden å sid. 9
(fig. 10) återger det festliga tåget.
Af det lokomotiv — Locomotion benämndt — som drog detta historiska
tåg återgifves å sid. 12 en bild (fig. 11). Det var tillverkadt på den
lokomotivverkstad, som George Stephenson grundat i Newcastle. Efter att
hafva användts i tjugo år i regelmässig trafik blef Locomotion sedermera
uppställdt på en särskild stenramp utanför Darlingtons järnvägsstation. På
muren nedanför inhöggs inskriften: S. D. R. No 1 1825.
De förväntningar man fästat vid den nya anläggningen svekos icke.
De planerade koltransporterna på banan femdubblades, och redan några
veckor efter banans öppnande anordnades en till en början med hästar
drifven persontrafik.
Året efter Stockton–Darlingtonbanans öppnande kallades George Stephenson
till chefingenjör för en planerad bananläggning mellan Manchester och
Liverpool. Emellertid reste sig nu en storm af ovilja emot det nya
företaget, ifrigt underblåst af ägarna till den kanal emellan de båda städerna,
hvars bestånd hotades af den farliga konkurrenten. I broschyrer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
