Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klena bärfjädrar och axlar samt drag- och stötinrättningar med mellanlägg
af gummiplattor i stället för stålfjädrar. Draginrättningarna voro icke
genomgående, utan den första vagnen i ett tåg fick upptaga hela dragkraften.
Underredet (se fig. 221 sid. 231) bestod af långbalkar, buffert- och tvärbalkar
samt diagonala snedsträfvor från den ena buffertbalken till den andra. De
olika balkarna sammanfogades dels genom intappning dels med
järnvink-lar och smidda beslag. De träslag som fingo användas voro ask och ek.
Vid långbalkarnas utsidor voro anbragta konsoler af gjutjärn, hvilka
bidrogo att uppbära vagnsöfverredet. Bärfjädrarna voro upphängda vid
lång-balkarna i enkla krokar. Ett karaktäristiskt utseende erhöll underredet i
följd af snedsträfvornas konstruktion. Dessa gingo i ett stycke mellan de
diagonalt belägna vagnshörnen och måste därför nedsvängas på midten för
att bereda plats för den där anbragta draginrättningen. Vagnarnas längd
var icke stor, i allmänhet var den 5,64 m, och lastförmågan var omkring
6 ton (140 centner). Några godsvagnar med underreden helt och hållet af
trä finnas nu ej längre kvar, sedan de sista år 1895 blifvit slopade.
En välbehöflig förstärkning af underredet erhöllo de från år 1860
beställda vagnarna därigenom, att långbalkarna å ena sidan beslogos med en
omkring 5 mm tjock plåt af samma höjd och längd som balken. Nämnda
år infördes axlar af något gröfre typ, benämnd 1860 års modell, hvilken
snart kom till användning äfven å de äldre vagnarna. Ett par år senare
böljade långbalkar af järn användas i underredet, som härigenom fick
betydligt ökad stadga och bärförmåga. Balkarna voro I-formiga och hade
dimensionerna 235 x 95 x 11 mm. Denna profil har nästan oförändrad
blifvit använd till underredenas långbalkar för alla vagnar till år 1898.
Tvärbalkarna, hvilka fortfarande voro af trä, fastades vid långbalkarna med
vinkeljärn och genomgående bultar. I samband med införandet af
långbalkar af järn förändrades diagonalsträfvorna sålunda, att hvarje sträfva
delades i två delar, som slutade mot ett par tvärbalkar nära vagnens midt
(se fig. 222 sid. 233). Med denna anordning kunde sträfvorna göras raka
och blefvo därigenom enklare och billigare än förut.
Efter hand böljade gröfre bärfjädrar komma till användning och i samma
mån ökades lastförmågan först till 6,8 ton och sedan till 8,5 ton (år 1864).
I slutet af 1860-talet infördes snäckfjädrar af stål för buffertar och
drag-inrättningar, men i öfrigt förblefvo godsvagnarna tämligen oförändrade till
år 1874, som medförde ett par viktigare nyheter beträffande dessa vagnar.
Draginrättningen böljade göras genomgående, d. v. s. dragstångsfjädern
be-höfde endast upptaga motståndet, som utöfvades af den vagn, å hvilken
den var anbragt. Lämpligare konstruktioner af buffertar och skrufkoppel
infördes. Bärfjädrarna gjordes gröfre, och vagnarnas lastförmåga ökades till 10,6
ton (för öppna vagnar). Vid denna tid började järn användas äfven till
buffertbalkarna. Dessa balkar gjordes af U-sektion, hvilken modell ännu
bibehålies. Utseendet af ett godsvagnsunderrede från år 1875 visas i fig.
222 sid. 233.
Småningom började järn alltmera användas i godsvagnarnas stommar,
och år 1884 tillverkades de första vagnarna med underredet hopfogadt ute-
Statens järnvågar 1856—1906. III. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
