Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom af nedanstående siffror närmare framgår utvecklades såväl
person- som i synnerhet godstrafiken mycket fort.
Resande Ton gods
okt. 1895—sept. 1896................2,627 .........20,331
okt. 1896- sept. 1897 ................8,720*.........52,819
okt. 1897—sept. 1898 .................3,500.........81,297
Öfverförda vagnar
från Danmark till Sverige, från Sverige till Danmark Summa
okt. 1895—sept. 1896 .....2,645.......................2,778 ........ 5,423
okt. 1896—sept. 1897 .......... 6,779 ................ 6,707 ....... 13,486
okt. 1897—sept. 1898 ....9,603 ....................... 9,174 ....... 18,777
Af det gods, som befordrats med ångfärjan, hade i medeltal under hela
tiden ångfärjan varit i gång 72.5 gått i riktning från Sverige till Danmark,
hvadan ångfärjeförbindelsen således vore af väsentligt större vikt för
exporten från än för importen till Sverige. Det mesta af det gods som
exporterats med ångfärjan vore enligt undersökning att hänföra till tyngre
varuslag, såsom skogseffekter, cement, tegel m. m., hvilka icke tålde
omlastnings-kostnader och som således, därest icke farjeförbindelsen funnits, antingen
icke alls skulle hafva exporterats till Danmark eller måst fraktas sjövägen,
hvarvid statens och öfriga järnvägar skulle gått miste om fraktinkomst.
Nyssnämnda gynnsamma resultat af trafikens utveckling i förening med
det Forenede Dampskibsselskabs i Köpenhamn åtgärder i riktning att
inskränka de ångbåtsförbindelser, som hittills af bolaget upprätthållits mellan
Köpenhamn och de danska städerna vid Öresund, föranledde
järnvägsstyrelsen att hos generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn efterhöra
dess åsikt om den tidpunkt, då för tillgodoseende af godstrafikens kraf
ytterligare en ångfarja behöfde insättas.
Generaldirektoratet meddelade i skrifvelse den 1 december 1898, att
godstrafiken på ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn från dess
öppnande varit i stark och oafbruten tillväxt; att det icke funnes någon grund att
betvifla, att detta förhållande skulle fortfara; att den fäija som nu funnes
icke kunde mäkta med en väsentligt större trafik än den som redan
ägde rum, hvarför det vore en trängande nödvändighet, att ännu en fårja
insattes, så snart sådant möjligen kunde ske; samt att man från dansk sida
med tillfredsställelse såge, om en från svensk sida anskaffad färja kunde
deltaga i trafikens besörjande.
På grundval af dessa meddelanden och med hänsyn därtill att
ångfärje-trafiken mellan Malmö och Köpenhamn visat sig vara af stor betydelse ej
mindre för Sveriges handel och enligt hvad ofvan sagts särskildt för dess
export till Danmark än äfven för de svenska järnvägarna, gjorde
järnvägsstyrelsen den 19 december 1898 underdånig framställning, att medel måtte
äskas af riksdagen till en ångfaija mellan Malmö och Köpenhamn, samt
framhöll, att det vid en öfvervägande svensk export vore lämpligt att äfven
den svenska flaggan vore representerad och att förty den nya ångfäijan
borde vara svensk.
1 Stegringen torde kunna tillskrifvas industriutställningen i Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
