Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(3,300 rdr) och de sistnämnda i 6:te arfvodesklassen (2,700 rdr). • För de i
gällande aflöningsreglemente upptagna befattningar, för hvilka 22:a till och
med 11 :te klasserna äro de högsta, blir från samma tid högsta arfvodesklass
den, som enligt samma reglemente år närmast högre än befattningens
nuvarande högsta.
På grund af denna senare föreskrift fingo följande tjänstehafvare sina
maximiarfvoden förhöjda, nämligen inom styrelsen vaktmästare till 840
rdr och telegrafbud till 600 rdr samt vid distrikten öfverkonduktörer,
konduktörer och biljettörer till 1,500 rdr, stationsmästare till 1,200 rdr, el da te
och vagnförmän till 1,080 rdr, banmästare, materialvakter och packmästare
till 900 rdr, stationskarlsförmän, vaktmästare och portvakter till 840 rdr,
lokomotiv- och vagnputsare, kolvakter, pumpare, vagnsmöijare och
brom-sare till 660 rdr, signalkarlar, spårväxlare, stationskarlar, kuskar och
förråds-drängar till 600 rdr, ban-, bro- och grindvakter till 480 rdr.
Med hänsyn till de högt uppdrifna lefnadskostnader, som alltmera
fram-trädt till följd af de goda konjunkturerna i början af 1870-talet, samt
konkurrensen från enskilda järnvägar och industrianläggningar, hvilka öfverbjödo
staten i afseende å aflöningsvillkor, framlades för 1874 års riksdag ett nytt
förslag till förbättring af personalens lönevillkor.
Förslaget vann i allt väsentligt riksdagens bifall, och det
aflöningsreglemente, som utfärdades den 23 oktober 1874 och sedermera med några smärre
modifikationer, hvarom mera nedan, tillämpades ända till utgången af år
1897, var, särskildt hvad angår de ordinarie arfvodena, fotadt på
hufvud-sakligen enahanda grunder som 1869 års reglemente. Sålunda voro
bestämmelserna angående förhållandet mellan lön och tjänstgöringspenningar,
antal löneklasser och de aflöningsbelopp dessa omfattade äfvensom
minimiarf-voden för olika tjänstehafvare alldeles desamma som i det gamla
reglementet. Löneregleringen bestod väsentligen däri, att maximiarfvodena höjdes
så godt som öfver hela linjen. Samtliga de tjänstemän inom styrelsen,
hvilkas arfvoden voro föränderliga, fingo sålunda, dock med undantag för
öfverdirektörsassistenter och telegrafdirektören, sina högsta klassarfvoden
höjda med 600 kronor. Enahanda blef förhållandet med följande
tjänstemän vid distrikten, nämligen byråassistenter, bokhållare, ritare, kontors- och
stationsskrifvare, stationsinspektorer, telegrafinspektorer och telegrafister.
Ban-ingenjörer, förrådsförvaltare, verkstadskamrerare, verkmästare och
konstruktörer, som fått sina resp. maximiarfvoden förhöjda jämlikt nådiga brefvet
den 30 maj 1873, fingo samma arfvoden ytterligare förhöjda med 300 kronor.
Assistenterna hos ban-, maskin- och trafikdirektörerna fingo sina maximilöner
höjda med icke mindre än 900 kronor.
För öfverdirektörsassistenterna och telegrafdirektören äfvensom ban-,
maskin- och trafikdirektörerna bestämdes, att dylik tjänsteman, som med
godt vitsord tjänt i minst tre år efter det han inträdde i den för hans grad
bestämda arfvodesklassen, skulle kunna af Kungl. Maj:t tilldelas ett
förtjänst-och ålderstillägg å 300 kronor. Om han likaledes med godt vitsord tjänt i
minst sex år efter nyss angifna inträde, skulle han kunna af Kungl. Maj:t
tilldelas ytterligare 300 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
