Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKLÄDNAD.
Alltsedan trafikens böljan har den del af statens järnvägars personal,
som är anställd i stations-, tåg- och banbevakningstjänst, varit försedd
med särskild tjänstedräkt. Att så varit förhållandet har berott på dels
praktiska dels disciplinära skäl. Det har naturligtvis varit till nytta för
den trafikerande allmänheten att utan svårighet igenkänna de järnvägens
tjänstehafvare, med hvilka den har något att förhandla; och ur
ordnings-synpunkt har det påtagligen varit gagneligt att de olika befattningarnas
innehafvare varit försedda med särskilda, lätt igenkännliga tjänstetecken.
I första rummet gäller det nu sagda om dem, som haft med tåg- och den
yttre stationstjänsten att göra. Det torde ock ha varit af nu nämnda
anledningar soin det röda bandet satts som särskild distinktion på
stations-föreståndarens uniformsmössa.
Staten såsom arbetsgifvare har också ända från trafikens första tider
ansett sig förpliktad att helt eller delvis tillhandahålla tjänstedräkt eller
ersättning därför för stora grupper af personalen. Tidigt utfärdades äfven
bestämmelser om tjänstedräktens utseende, beskaffenheten af de
distinktioner, som skulle anbringas å densamma, m. m.
Emellertid har äfven en annan än den rena tjänstesynpunkten gjort sig
gällande i detta afseende. Då staten nämligen tillhandahållit tågpersonalen
pälsar under tjänstgöring vintertiden, har denna anordning uppenbarligen
vidtagits af omtänksamhet om denna personals kroppsliga välbefinnande,
och samma synpunkt har äfven orsakat, att åtskilliga betjäningsgrupper på
statens bekostnad tillhandahållits regnrockar.
Äfven om emellertid beklädnadsförmånen tillkommit hufvudsakligen för
tjänsteutöfningens skull och därför, åtminstone hvad angår vissa
befattningar, så att säga hört ihop med själfva tjänsteutöfningen, så har å andra
sidan denna förmån utgjort en ingalunda oviktig och därför äfven
efter-sträfvansvärd löneförmån. Under tidernas lopp har densamma också
alltmera utsträckts och omfattar numera flertalet af betjäningspersonalen.
Under det att tjänstemännen ansetts böra af egna medel bestå sig
erforderliga uniformspersedlar, har i fråga om betjäningen den grundsatsen gjort
sig gällande, att tågbetjäningen skulle erhålla beklädnad in natura,
stationär personal åter kontant ersättning därför. Af den senare personalen hafva
emellertid vissa grupper, nämligen stationsmästare, portvakter,
kontorsbi-träden, kontorsvakter och notisbärare, tilldelats naturabeklädnad.
I den förut omförmälda skrifvelsen af den 12 mars 1859 från
byggnadschefen till öfveringenjörerna, enligt hvilken en hel del bestämmelser
meddelades angående trafikpersonalens löneförhållanden, föreskrefs i fråga om
beklädnadsförmånen bland annat följande:
Banvaktare, stationskarlar, signalörer, spårväxlare m. fl. skola själfva
bekosta sin beklädnad, äfven mössor, allt efter fastställd modell och farg,
och de skinnrockar som hittills varit utlämnade intagas till förrådet den
1 nästkommande maj. Vid hvarje station böra emellertid finnas några
skinnrockar, som efter stationsinspektorens bestämmande få begagnas af
Statens järnvägar 1856 -1906. /V. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
