Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDERNA FÖR UPPFLYTTNINGAR I LÖNEKLASS.
Den för järn vägsförvaltningen egendomliga aflöningsformen af arfvoden
efter klass eller föränderliga arfvoden, såsom dessa benämndes i 1869 och 1874
års ailöningsreglementen, fick, enligt hvad nämnts under rubriken ordinarie
arfvoden, sin första fastställelse i kungl. brefvet den 11 mars 1859.
Systemet utvecklades och erhöll så att säga sin organisation genom nådiga
brefvet den 6 februari 1863, då de olika löneklasserna bekommo sitt särskilda
nummer och föreskrift meddelades, inom hvilka löneklasser arfvoden skulle
tilldelas innehafvarna af de olika befattningarna. Vid flera tillfallen har,
såsom framgår af hvad jämväl anförts under nämnda rubrik,
järnvägsstyrelsen uttalat sig om fördelarna af användandet af det »friare
löneklassyste-met». Såsom en af dessa fördelar framhölls sålunda i underdåniga
skrifvel-sen den 10 januari 1863 möjligheten att medels förhöjning i lönen »i någon
mån göra rättvisa åt den större skickligheten, den högre kunskapen, det
ihärdigare och mera ansträngande arbetet samt den längre tjänstetiden».
Härvid må emellertid erinras därom, att systemet med ålderstillägg till fasta
löner då ännu icke vunnit insteg inom statsförvaltningen. Hvad statsbanorna
angår infördes »förtjänst- och ålderstillägg» till de fasta arfvodena först i
1874 års aflöningsreglemente. Emellertid vidhöllos alltjämt de
öfvervä-gande fördelarna af klassystemet, och först med 1897 års lönereglering
togs ett afgörande steg i riktning mot ett allmännare införande af fasta
arfvoden. I det betänkande, som 1893 års löneregleringskommitté afgaf, blef
nämligen icke endast ett rätt stort antal tjänstemannabefattningar öfverfördt
till den kategori, som skulle aflönas med fasta arfvoden, utan kommittén
föreslog ock, att grunderna för löneförhöjningar för den öfriga personalen
skulle fastställas af styrelsen i plenum samt sedermera offentliggöras for
personalen.
Att kommittén med en dylik anordning afsåg att för klassarfvodena vinna
öfverensstämmelse med systemet af fasta arfvoden med dess efter ett
be-stämdt antal år utgående ålderstillägg, framgår otvetydigt af hvad
kommittén i detta afseende anför. Kommittén uttalar sig nämligen på följande sätt:
Upptagandet bland plcnimålen och öfver hufvud taget i instruktionen af en
bestämmelse om allmänna grunder för personalens uppflyttning i löneklasser
innebär slutligen en väsentlig nyhet. På sätt af förslaget till nytt aflöningsreglemente
inhämtas, har kommittén kommit till den uppfattning, att den nuvarande
aflöningsformen af s. k. föränderligt arfvode eller arfvode efter löneklass bör, om
också i inskränktare omfattning, fortfarande bibehållas. Allmänt kändt är
emellertid, att bland personalen råder en önskan om ändring af denna aflöningsform —
en önskan som bland annat fått sig uttryck i en af flera stationstjänstemän till
Kungl. Maj:t ingifven och genom nådig remiss till kommittén, för att tagas i
öfver-vägande vid fullgörandet af dess uppdrag, öfverlämnad petition, däri bland annat
hemställts, att i aflöningsreglementet måtte inflyta sådana bestämmelser angående
dess tillämpning, att personalen måtte efter ett bestämdt antal år af oförvitlig
tjänstgöring komma i successivt åtnjutande af de i reglementet för resp.
tjänste-grader fastställda löneklasser.
Att en dylik önskan råder torde bero på föreställningen att uppflyttningama
i löneklasser, då uttryckliga bestämmelser angående grunderna härför saknas, lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
