Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mom. 4 (angående konstgjord arm m. m.) har den ändring vidtagits, att orden
»för en gång» uteslutits. Då detta stadgande endast afser personer, som
fortfarande äro i järnvägens tjänst anställda, synes nämligen billigheten fordra, att
järnvågs-förvaltningen jämväl får vidkännas kostnaden för underhållet af de ifrågavarande
artiklarna.
Åfven hvad den fria läkarvården angår gjorde sig inom 1893 års
löne-regleringskommitté gällande en benägenhet att i besparingssyfte inskränka
personalens förmåner. Kommittén yttrade i nu förevarande afseende bland
annat följande:
Förmånen af fri läkarvård med hvad därtill ansetts höra torde kunna
och böra inskränkas betydligt mera än hvad styrelsen ifrågasatt. Det synes
kommittén vara fullt riktigt, att staten — och detta ej minst i sitt eget
intresse — söijer för läkarvårdens upprätthållande bland den talrika personalen
å distrikten genom anställande af särskilda järnvägsläkare; och billigheten kan
jämväl anses fordra, att det må vara betjäningen medgifvet att för sina hustrur
och oförsörjda barn anlita vederbörande läkare, hvars aflöning utgår efter visst
belopp för hvarje till hans läkardistrikt hörande tjänsteman och betjänt. Men
att därutöfver låta personalen på järnvägens bekostnad för sig och sina
familjemedlemmar anlita särskilda specialister, fältskärcr, barnmorskor o. d. anser
kommittén vara att gå längre åt detta håll än hvad skäligt är. I detta hänseende
torde järnvägspersonalen i stället böra likställas med arméns och flottans
personal, där, såvidt kommittén har sig bekant, något dylikt anlitande af specialister
icke förekommer. Kommitténs mening är dock naturligen icke, att förbudet att
på järnvägens bekostnad anlita annan läkare än ordinarie järnvägsläkare skall
gälla vid olycksfall, utan må då hjälp sökas på närmaste håll.
Beträffande därefter de fria medikamenten och baden, så belöpa sig järnvägens
utgifter härför, såsom ofvan synes, till ett afsevårdt högt belopp; och med stöd
af beräkningar, som verkställts inom olika läkardistrikt, kan antagas, att omkring
60 % af detta belopp — eller sålunda omkring 39,000 kronor — utgifvas för
betjäningens familjemedlemmar. Enligt kommitténs förmenande är det emellertid
icke något statsändamål att tillhandahålla jämväl betjäningens familjemedlemmar
en dylik förmån, utan synes denna alltså endast böra tillkomma betjäningen för
dess egna personer.
Under påpekande däraf att, då numera allt flera läkare utbilda sig till
specialister, det af kommittén föreslagna förbudet att annat än vid
olycksfall anlita sådana läkare skulle lätt kunna få till följd, att just de svåraste
sjukdomsfallen bland personalen ej erhölle den behandling, som för deras
botande vore den lämpligaste, uttalade järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande den
30 januari 1896 öfver kommitténs betänkande, att anledning icke syntes
förefinnas att reglera förmånen i fråga på annat sätt än styrelsen föreslagit.
Utgifterna för vård genom specialister vore ock jämförelsevis obetydliga.
Äfven den af kommittén föreslagna indragningen af medicin för betjäningens
familjemedlemmar motsatte sig styrelsen med framhållande däraf att, oni
också kostnaden för denna medicin i sig själf vore afsevärd, så kunde den
icke, om personalens stora antal toges i betraktande, anses oskäligt hög;
och att borttaga en häfdvunnen förmån af ifrågavarande art syntes
styrelsen så mycket mindre böra förekomma, som den fria läkarvården för en
personal i den ställning, hvari största delen af statsbanepersonalen befunne
sig, ägde föga värde om den icke åtföljdes af rätt till kostnadsfri medicin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
