Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
djuret, det i sitt fria, naturliga tillstånd lefvande
djuret, mycket lyckligare än menniskan? Det
tänker icke tillbaka på det framfarna; det fruktar icke
för det tillkommande, det är förnöjdt med det
närvarande; dess behöfver äro få, de kunna lätt
tillfredsställas, och genom deras tillfredsställande
känner det sig lyckligt, så lyckligt som det efter sin
natur kan vara. Menniskan allena är aldrig
fullkomligt lycklig, och det desto mindre, ju mera
hennes själ är uppodlad.
.Hvilken motsägelse i skapelsen! Ett väsende,
som genom sina egenskaper är så mycket upphöjdt
öfver det oförnuftiga djuret, men som i anseende
till sitt tillstånd är så djupt under detsamma; ett
väsende, som alltid är oroligt, alltid sväfvande
emellan hopp och fruktan, då djuret, i sitt
närvarande tillstånd förnöjdt, hvarken hoppas eller
fruktar i afseende på det tillkommande. Om ett lif
efter detta ej förestod, vore menniskan då icke en
satir öfver hela skapelsen, en satir, som Skaparen
hade gjort öfver sig sjelf? Men om ett lif efter
detta gifves, ett lif, uti hvilket menniskosjälen skall
utveckla sina högre egenskaper och dymedelst skall
stiga till sin bestämmelse, till lycksalighet och
fullkomlighet, till det stora ändamål, hvartill
Skaparen sjelf har ämnat henne, då klarnar detta
mörker för oss, då undanrödjas de motsägelser, som
här möta oss, då se vi menniskans medfödda adel
i sitt rätta ljus, då tillbedje vi den visdom, som
danade menniskosjälen till denna adel och som
förstod att dit upphöja henne. Jag säger, min vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
