Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skosjälens tillstånd icke sådant, som det är hos de
råa, ohyfsade nationerna, hvilka ännu stå vid
gränsen af de oförnuftiga djurens slägte och endast
ganska litet höja sig öfver dem; utan jag talar om
menniskosjälar, hvilka redan hafva hunnit till
någon odling och hafva begynt känna sin höghet; det
är just hos dem vi tydligast kunne märka
menni-skosjälens begär till lycksalighet; men detta samma
begär, som finnes hos de mer uppodlade, det är ock
nedlagdt hos de mindre uppodlade själarna. Och
hvad slutsats skole vi draga af dessa sanningar?
Menniskosjälen känner en omättlig, en beständigt
stigande längtan efter lycksalighet, denna längtan
går in i det oändliga, och i sitt närvarande
tillstånd söker själen förgäfves ett godt, som
fullkomligen kan mätta detta begär; en hel verld är icke
tillräcklig att alldeles tillfredsställa det. Den
förnuftiga menniskan, som är skapad med ett rådande
begär efter lycksalighet, är således olyckligare än
det oförnuftiga djuret. Utom ett bättre, lif efter
detta bör menniskan afundas djuret dess lott. Jag
upprepar än en gång: hvilken motsägelse i
skapelsen! Hvilken motsägelse hos Skaparen sjelf! Skulle
den oändliga visheten, som aldrig kan göra något
utan ändamål, då nedlägga ett begär i själen, som
ej kan blifva mättadt? Skulle den skapa hunger,
utan att skapa näring till dess tillfredsställande?
Låt oss derföre göra denna förnuftiga slutsats:
själen måste vara ämnad till ett annat lif; det
begär efter lycksalighet, som här nere ej kan
tillfredsställas, måste i ett tillkommande tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
