Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några är skulle lefva och verka, men sedan för hela
årtusenden bortslumra i känslolöshet och
overksamhet. Hvad kan du väl invända, min vän! emot
dessa sanningar? Själen är af Skaparen ämnad till
en evig tillväxt; Skaparens afsigt är således, att
hon oupphörligen skall växa i fullkomlighet; igenom
sömn och dvala hindras hon i sin växt, ja, hon
faller tillbaka, i stället för att stiga högre; men
Skaparen kan icke göra en inrättning i naturen, som
strider emot hans egna afsigter; således kan icke
själen efter kroppens död ligga i en overksam dvala,
utan måste ofelbart genast fortsätta sin förnuftiga
verksamhet, fortfara att stiga ifrån den ena
fullkomligheten till den andra. Emot dessa sanningar
kan du väl icke göra något annat inkast, än
detsamma, som du tillförene har gjort emot själens
odödlighet. Du skulle kunna säga, att själen
tilläfventyrs ej kan verka utan att hafva en
organiserad kropp, genom hvilken hon verkar; men kan
man kullkasta ett bevis, som är taget af själens
natur och af dess skapares vishet, genom ett
kanske, för hvilket man intet bevis kan anföra?
Påminn dig, min vän! hvad jag redan har sagt i det
brefvet, der jag handlade’ om själens odödlighet.
Fastän själen, så länge hon bor i kroppen, verkar
genom dess organer, så följer dock icke deraf, att
hon, sedan hon är skild från kroppen, ej skulle
kunna verka utan organer. Ehuru litet vi
rätteligen känne vår själs natur, så lär oss dock vår
egen känsla, att själen har lif i sig sjelf, ja, att
hon sjelf är lif och kraft. Hon upplifvar ej alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
