Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras hågkomst för henne blifva mer eller mindre
smärtande, på lika sätt som den dygdige själen bor
vid åtanken på sina förra goda gerningar känna
mer eller mindre glädje och tillfredsställelse, i samma
förhållande, som desse hennes gerningar hafva
varit flere eller färre, mer eller mindre gode? Eller
tycker du det vara mera enligt med billighet och
rättvisa, att den dygdige själen skall förlora både
minnet af sitt framfarna lif och tillika glädjen
öfver alla sina väl fulländade goda och ädla
gerningar? I en sådan tanke kan du visserligen icke finna
någon förnöjelse. Jag medgifver således, att
hågkomsten af framfarna uppsåtliga förseelser stör
själens lycksalighet; och det är hos mig utom allt
tvifvelsmål, att äfven den själ, som genom möda och
strid blifvit förbättrad och förädlad, men som
likväl tager med sig in i evigheten hågkomsten af en
eller annan tillförene begången lastbar gerning,
ofelbart måste vid en sådan hågkomst känna någon
minskning i sin närvarande sällhet; ty detta är en
naturlig följd af själens natur och af medvetandet
om onda gerningar; och hvad anledning hafve vi
att tro, att Skaparen, för att tillintetgöra dessa
följder, skulle utplåna ur själen en sådan hågkomst?
Att den goda själens föreställningar om det
förflutna lifvet tilläfventyrs kunna småningom blifva
dunklare genom nya tillkomna föreställningar, att
således minnet af en eller annan begången lastbar
gerning tilläfventyrs efter hand kan förlora sig, och
således efter hand kan lemna ett svagare intryck,
det är väl möjligt, ehuru det icke med fullkomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
