Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppväckes ånyo vid något oförmodadt tillfälle;
denna föreställ ning var således icke förlorad ur
själen; nej, jag hade endast förlorat medvetandet
derom; hon låg, att jag så må säga, endast
ned-gömd under en mängd af nya tillkomna
föreställningar; hon slumrade i min själ, men hon var icke
förlorad. De ideer, som vid åkommen
kroppssjukdom och då organerne råkat i oordning, synas vara
alldeles utplånade ur själen, de ligga likväl qvar i
själen; de äro ej förlorade, utan kunna uppväckas
igen. Och detta är ju helt naturligt? Den
sanningen lär du väl icke neka, att minnet är en
egenskap, som tillhör själen, men icke kroppen. Att
man behåller de ideer man en gång har fått, att
man eger det medvetande, att man tillförene har
haft dessa ideer, det är ju en verkan af själen, men
icke af kroppen. Icke heller lär du kunna neka,
att själen i det tillkommande lifvet, fastän hon har
förlorat den gröfre kroppen och dess organer,
likafullt behåller sitt minne och sitt medvetande om de
begrepp, som hon här har samlat; ty hvartill
gagnade eljest själens bemödande att vinna tillväxt, i
kunskaper, om hon skulle förlora dem lika så
hastigt, som hon förvärfvat dem? Hvad framsteg skulle
hon då göra till fullkomlighet? Men är minnet en
egenskap icke hos kroppen, utan hos själen, en
egenskap, som åtföljer själen då hon går in i sitt
nya tillstånd, hafve vi då någon förnuftig anledning
till att tro, att hon i det tillkommande lifvet skulle
förlora minnet af det framfarna, eller må vi icke
snarare tro, att minnet af det förbigångna lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
